Riktlinje MVK

I Arvika kommuns strategiska plan för 2026-2028 är ett av målen att medvetenheten och kunskapen inom kommunens verksamheter om mäns våld mot kvinnor, våld i nära relation och hedersrelaterat våld och förtryck ska öka. Indikatorerna för detta är att varje verksamhet utifrån strategin ska utforma egna riktlinjer/handlingsplaner samt att information om mäns våld mot kvinnor, våld i nära relation och hedersrelaterat våld och förtryck ska ges i samband med introduktion av nya medarbetare och chefer.

I Strategi för Arvika kommuns arbete mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation pekas riktningen ut för hur kommunen tillsammans kan motverka, förebygga, upptäcka, synliggöra och hantera våld i nära relationer och hedersrelaterat förtryck.

Riktlinje för Arvika kommuns arbete mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation, är en bilaga till strategin. Den ska ses som en kunskapsöversikt och fördjupning av ämnesområdet samt vara ett stöd och en hjälp för verksamheterna att ta fram verksamhetsnära handlingsplaner i arbetet med mäns våld mot kvinnor.

Strategi och riktlinje har arbetats fram under 2024 och våren 2025. I arbetet har workshops med medarbetare i Arvika kommun, representanter från civilsamhället samt förtroendevalda politiker genomförts. Syftet med dessa har varit att ta fram förslag på aktiviteter som stöder strategins mål. Aktiviteterna har delats in i de fyra fokusområden som framgår av strategin med syfte att vara ett stöd för verksamheterna i arbetet med att ta fram verksamhetsspecifika handlingsplaner. Det står varje verksamhet fritt att använda de föreslagna indikatorerna och/eller att ta fram egna ta egna indikatorer som är relevanta för varje verksamhet.

Statistik

Under 2024 rapporterades 13 fall av dödligt våld mot närstående i parrelationer i Sverige. I elva av fallen var offret en kvinna, enligt statistik från Brottsförebyggande rådet (BRÅ). För första gången redovisar BRÅ även statistik över dödligt våld där offret och förövaren var närstående inom familjen (ej parrelation) eller genom släktskap. Under 2024 inträffade 14 sådana fall. Offret var en kvinna i hälften av fallen och en man i den andra hälften. Av de anmälda misshandelsbrotten mot vuxna kvinnor under 2024 var förövaren en bekant person i 81 procent av fallen.

Våld i nära relation och hedersrelaterat våld och förtryck sker oftast i hemmet och kan därför vara svårt för polisen och övriga rättsväsendet att upptäcka vilket försvårar möjligheterna att ingripa och hjälpa den som är utsatt. Enligt BRÅ är det låg anmälningsbenägenhet och därmed ett stort mörkertal[1].

I januari 2024 släppte Sveriges kommuner och regioner (SKR) en viktig rapport om hur socialtjänsten stödjer personer som utsatts för våld.

Rapporten bygger på en omfattande insamling av data från 34 kommuner, däribland Arvika. Totalt har 3070 ärenden som rör vuxna som utsatts för våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck granskats.

Rapporten är ett resultat av projektet SU-Kvinnofrid, som fokuserar på individbaserad systematisk uppföljning.

Resultaten visar bland annat att[2]:

• En av fem är utsatt för mycket grovt våld
• 94 procent av de utsatta är kvinnor, endast 6 procent är män
• Få är över 65 år
• Stödsamtal är vanligaste insatsen
• Mer än en av fem får stöd som rör boende (skyddat, tillfälligt, stadigvarande boende)
• 10 procent av våldet är hedersrelaterat
• Hedersutsatta får fler insatser i genomsnitt
• För 71 procent av klienterna förbättras situationen
• Sex av tio anser att insatserna haft stor eller helt avgörande betydelse

Bland de som utsatts för allvarligt våld uppgav i betydligt högre utsträckning än andra symtom på depression, riskbruk av alkohol och självskadebeteende någon gång i livet[3].

Kroppsliga symtom som till exempel huvudvärk, smärta i axlar eller nacke, yrsel eller återkommande tarmbesvär var vanligare bland dem som utsatts för sexuellt våld jämfört med dem som inte utsatts.

Av Vuxenenheten, på Individ- och familjeomsorgen i Arvika, var det 12 procent av utredningarna under 2024 som rörde våldsutsatthet.

Definitioner av våld

Kännetecknande för våld i nära relationer är att den utsatta har en nära relation, och ofta starka emotionella band, till förövaren vilket försvårar möjligheten till motstånd och uppbrott. Det handlar både om heterosexuella och samkönade relationer samt mellan syskon, föräldrar, barn och inom andra familje- och släktrelationer[4]. Alla former av våld rör sig på en skala mellan lindrigt våld och grova former av våld. Det finns också ett tydligt samband mellan mäns våld mot kvinnor och mäns våld mot barn och husdjur. Forskning visar också att många män som utsätter sin partner eller före detta partner för våld också utövar våld mot sina barn, både i form av fysiskt våld och sexuella övergrepp[5].

Fysiskt våld
Knuffar, att bli fasthållen, dragen i håret, slagen eller sparkad.

Sexuellt våld
Våldtäkt eller att tvingas till andra sexuella handlingar, som personen inte samtycker till. Sexuellt våld kan även handla om att tvingas att ta del av eller framställa pornografiskt material.

Psykiskt våld
Direkta eller indirekta hot mot personen och/eller mot eventuella barn eller att personen blir förlöjligad eller utsatt för verbala kränkningar. Frihetsinskränkningar som isolering och kontroll, att bli hindrad att träffa släkt och vänner eller att delta i sociala aktiviteter. Även våld eller hot om våld mot husdjur kan räknas till den psykiska utsattheten.

Försummelse
Personer som är beroende av andra personer för vård och omsorg i vardagen kan även utsättas för vanvård eller försummelse, som undanhållande av medicin eller att inte få tillräckligt näringsriktig kost.

Materiellt/ekonomiskt våld
Personens personliga tillhörigheter slås sönder eller förstörs avsiktligt. Kan även innebära att personen förmås skriva under papper som får negativa konsekvenser för hen alternativt tvinga någon att ta sms-lån.

Digitalt våld
Det digitala våldet skär genom alla våldsformer utom det fysiska våldet. Så som vad gäller sexuellt våld där man tvingar någon att ta nakenbilder. Psykiskt våld så som krav på videosamtal för att se till att den våldsutsatta befinner sig där hen uppger att hen är.

Latent våld
Innebär att den våldsutsatta lever i ständig rädsla eller oro för våld. Våldet kan vara ilska eller aggressivitet som visar sig i tex kroppsspråk, röstläge och ord som upplevs som hot.

Våld mot djur
Innebär hot om skada eller direkt skada på djur i den våldsutsattas omgivning, ett indirekt sätt att utöva våld.

Eftervåld
Våldsutövaren kan fortsätta utöva i princip alla ovan nämnda former av våld även efter att relationen tagit slut. Sker ofta genom barnen men kan också handla om att man vägrar sälja ett gemensamt hus för att pengar inte ska utgå till den utsatta.

Mäns våld mot kvinnor – ett samlingsbegrepp

Mäns våld mot kvinnor är ett samlingsbegrepp och innefattar tre områden, våld i nära relation och hedersrelaterat våld är två delar av dessa. Prostitution och människohandel för sexuella ändamål är det tredje området[6].

Våld i samkönade relationer

Partnervåld i HBTQI-relationer har många likheter med mäns våld mot kvinnor, men det skiljer sig även åt i vissa avseenden. Exempelvis påverkar heteronormativa föreställningar i samhället hur våldet kan uppfattas och vilket stöd den utsatta får. Könstillhörigheten hos förövaren och den våldsutsatta har betydelse för hur omgivningen uppfattar våldet och vilket stöd den utsatta får. Benägenheten att söka hjälp är liten i dessa grupper. Samhällets heterosexuella normer bidrar till att samkönat våld ofta osynliggörs eller bagatelliseras[7].

Hedersrelaterat våld och förtryck

Hedersrelaterat våld och förtryck är en form av våld som utövas för att upprätthålla eller återställa vad som uppfattas som familjens eller släktens heder. Detta våld kan ta sig många uttryck och drabbar oftast kvinnor och flickor och kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet är central och utmärker sig genom sitt kollektiva uttryck, men även män och pojkar kan vara utsatta[8]. Det innebär att det kan finnas våldsutövare av båda könen och att offren kan vara kvinnor och män samt pojkar och flickor. Våldet utövas ofta med stöd eller påtryckningar från flera familjemedlemmar eller släktingar, vilket skiljer det från andra former av våld i nära relationer. Offren utsätts för strikta regler och begränsningar gällande deras beteende, klädsel, umgänge och val av partner. Detta kan inkludera tvångsäktenskap och begränsningar i utbildning och arbete och kan innefatta allt från hot och trakasserier till fysiskt våld, tvångsäktenskap och i extrema fall hedersmord. Hedersrelaterat våld bedöms förekomma i 10 procent av alla ärenden i SKR:s rapport Socialtjänstens stöd till våldsutsatta (2024).

Prostitution och människohandel

Här skulle jag vilja synliggöra att även prostitution och människohandel är ett paraplybegrepp. Det inkluderar också exploatering i olika former, till exempel sex mot ersättning. Prostitution och människohandel är enligt brottsbalken när en person köper eller säljer sexuella tjänster mot ersättning. Ersättningen kan vara pengar, men även varor eller tjänster som alkohol, boende, presenter eller resor. Förutom prostitution och andra former av sexuellt utnyttjande utsätts många av människohandelns offer för tvångs - arbete, krigstjänst, tiggeri, brottslig verksamhet, handel med organ eller andra former av utnyttjanden. Statistiken för 2024 följer de mönster som föregående års statistik presenterade. Den vanligaste exploateringsformen bland utsatta under 2024 är fortsatt arbetskraftsexploatering, följt av sexuella ändamål[9].

Sexuell exploatering bland barn och unga är vanligt förekommande. Elever i årskurs tre på gymnasiet uppgav att 1,1 procent hade någon gång ”sålt sexuella tjänster” med andra ord 1 av 100 elever. 1,4 procent av tjejerna och 0,8 procent av killarna svarade ja[10].

Riskgrupper/särskilt utsatta

Inom målgruppen finns undergrupper som benämns som särskilt sårbara. Det är personer som löper en högre risk att bli utsatta eftersom de ofta har sämre förmåga att utnyttja sina resurser och göra sig förstådda. Bland de sårbara grupperna kan nämnas personer med missbruksproblematik, psykisk ohälsa, funktionsnedsättning, invandrarbakgrund, HBTQI-personer (homosexuella, bisexuella, transsexuella, personer med queera uttryck och identiteter och intersexpersoner) och personer som lever i ett hedersrelaterat sammanhang. Trovärdigheten i deras berättelser ifrågasätts ofta och de kan ha en beroendeställning för att få det stöd och den hjälp de behöver. Det är därför extra viktigt att beakta dessa personers behov av särskilda stödinsatser.

Enligt Myndigheten för Delaktighet, MDF, uppger personer med funktionsnedsättning i åldern 16 år och äldre i högre utsträckning än övrig befolkning i samma ålderskategori att de har blivit utsatta för hot eller våld under de senaste 12 månaderna[11].

Socialstyrelsen identifierar en särskild form av våld: funktionshindersrelaterat våld. Denna typ av handlingar riktar sig mot individens funktionsnedsättning där någon genom våldshandlingar fördjupar en redan befintlig utsatthet. I regleringsbreven för 2025 gör regeringen flera satsningar på arbetet med fokus på personer med funktionsnedsättning, personer tillhörande de nationella minoriteterna, barn och unga samt äldre personer[12].

Resultaten visar att kvinnor med missbruks- och beroendeproblematik i högre grad än normala befolkningen är utsatta för våld i nära relation[13].

Barn som utsätts för våld
Kommittén mot barnmisshandel uppskattade 2001 att vart tionde barn i Sverige någon gång har upplevt våld i hemmet och att vart tjugonde barn upplever våld ofta. Forskning visar också att många män som utsätter sin partner eller före detta partner för våld också utövar våld mot sina barn, både i form av fysiskt våld och sexuella övergrepp. Våldet mot partnern upphör sällan vid en separation utan kan i stället trappas upp och det är därför viktigt att beakta barns säkerhet vid en separation. Att uppleva eller själv utsättas för våld får konsekvenser för barnet i form av ökad risk för emotionella och beteendemässiga problem under barndomen och som vuxen. Studier har visat att barn som upplever våld oftare utvecklar posttraumatiskt stressyndrom än barn som utsätts för andra former av trauma[14].

Familjer med barn med funktionsnedsättning lever ofta med en ansträngd situation vilket kan leda till våld i familjen. Barn med intellektuella och fysiska funktionsnedsättningar är som grupp särskilt utsatta för olika former av övergrepp[15].

Våld mot äldre personer i nära relation

Det finns flera faktorer som gör att äldre personer är en särskilt utsatt grupp när det handlar om våld. Med hög ålder följer ofta ett ökat beroende av omgivningen, både av närstående och personal. Om partnern är den som ger stöd och hjälp kan våldet vara svårt att upptäcka. Dessutom minskar möjligheten för andra att upptäcka våldet efter pensionen eftersom den våldsutsatta lämnat kollegor och chef som skulle kunna ana oråd.

Bland gruppen äldre finns grupper som är extra utsatta, till exempel personer med funktionsnedsättning och personer med kognitiv sjukdom och kvinnor i missbruk.

Uppskattningar visar att omkring tio till femton procent av personer över 60 år har varit utsatta för våld de senaste tolv månaderna. För personer med kognitiv sjukdom eller personer på särskilda boenden, till exempel trygghetsboenden, är siffrorna högre. Mörkertalet är också stort och kunskapen om våld mot äldre är ofta bristfällig och stödet till de som utsätts behöver bli bättre[16].

Våld i ungas parrelationer

Främst avses här personer i åldern 16 - 25 år och parrelationer[17]. Det gäller våldets dynamik, utveckling och process, samt upplevelser av våldet och dess konsekvenser. Den så kallade normaliseringsprocessen och våldscykeln, liksom överlappningen mellan olika former av våld, förekommer bland unga liksom bland vuxna. Det gäller också förekomsten av olika typer av våldsamma relationer och våldsutövare.

Samtidigt finns särskilda omständigheter kopplade till ungdomstiden som har betydelse för ungas, men inte vuxnas, relationsvåld. Det handlar bland annat om att ungdomstiden präglas av viktiga psykosociala förändringar och är en tid av identitetsskapande, intensiv social inlärning, och ökad autonomi i förhållande till föräldrar. Det är också under ungdomstiden som man börjar etablera starka känslomässiga band i parrelationer och som sexualiteten får en ökad betydelse för individen. Ungas mer begränsade erfarenheter av tidigare relationer kan också påverka hur de identifierar vad som är ett våldsamt beteende och vad som är ”normalt” i en relation.

Hemmet och skolan är viktiga arenor för många unga, åtminstone fram till 20-årsåldern. I båda dessa miljöer finns det vuxna med möjlighet att ingripa, och vuxnas reaktioner på våld har stor betydelse för om våldet upphör eller fortsätter. Även kompisnätverket är särskilt viktigt för ungdomar. Bland annat påverkar vänner vad som anses som acceptabelt beteende i relationer. En ytterligare aspekt är den centrala betydelsen av digitala medier och verktyg för ungas sociala interaktioner. Dessa kan utgöra såväl arenor för psykiskt våld som ett hjälpmedel för övervakning och kontroll av den som utsätts.

Konsekvenserna av våld i en parrelation kan också vara mer skadliga för unga än för vuxna. Våldsutsatthet eller våldsutövande under ungdomstidens kritiska utvecklingsfas påverkar möjligheterna till en framgångsrik övergång till vuxenlivet, vilket i sin tur riskerar att få negativa konsekvenser längre fram i livet.

SKR:s rapport Socialtjänstens stöd till våldsutsatta visar att 12 procent av de registrerade ärendena var i åldern 18 och 24 år. Av rapporten framkommer även att våldet är mycket grovt i 23 procent och grovt i 50 procent av ärendena. Mycket grovt våld innebär bland annat upprepat och frekvent våld som kan leda till behov av sjukhusvård och i värst fall död. Grovt våld innebär regelbundet fysisk och/eller psykiskt våld så som kränkningar, sparkar, slag. Ytterligare visar rapporten att hedersrelaterat våld (HRV) är vanligare bland socialtjänstens yngre klienter (ålder 18 - 24), två tredjedelar av alla HRV- ärenden återfinns i åldersgrupperna 18 - 24 och 25 - 34 år. Nio av tio män som utsatts för HRV är mellan 18 och 24 år.

Nationellt, regionalt och lokalt arbete

Mäns våld mot kvinnor är ett samlat begrepp för det våld som flickor och kvinnor utsätts för och visar på en maktobalans mellan könen. Kunskap om makt och våld samt om stereotypa könsnormer är därför grundläggande för att förebygga och bekämpa mäns våld.

Nationell strategi

Regeringen har beslutat om en nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och som pågår mellan åren 2017–2026. Den nationella strategin är en del av regeringens jämställdhetspolitik och hör ihop med målet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. I strategin finns ett fokus på att stärka skyddet för våldsutsatta, men också på mäns delaktighet och ansvar för att stoppa våldet. Majoriteten av de som utövar våld i nära relationer eller hedersrelaterat våld är män men problematiken återfinns i olika former av relationer och utövas av både män och kvinnor.

Agenda 2030

Genom Agenda 2023, FN:s Kvinnokonvention och de jämställdhetspolitiska målen har Sverige åtagit sig att göra kvinnors och flickors rättigheter till verklighet. Mål i Agenda 2030 som framför allt är kopplat till denna handlingsplan är följande:

Mål 5 handlar om jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt. I målet ingår att avskaffa alla former av våld mot alla kvinnor och flickor i det offentliga och privata rummet, inklusive människohandel, sexuellt utnyttjande och andra typer av exploatering. Den här strategin är ett led i Arvika kommuns arbete för att uppnå mål och delmål i Agenda 2030. Mål 3, 10 och 16 är inte primärt kopplat till denna strategi. Däremot syftar åtgärderna till att bidra till god hälsa och välbefinnande, minskad ojämlikhet och fredliga och inkluderande samhällen.

Barnperspektiv

Den 1 januari 2020 blev FN:s konvention om barnets rättigheter svensk lag. Alla rättigheter i barnkonventionen är lika viktiga. Men det finns fyra artiklar som bildar en grund. De fyra grundprinciperna är:

Artikel 2: Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.

Artikel 3: Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall och hänsyn ska tas till barnet egen åsikt och erfarenhet.

Artikel 6: Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling. Här handlar det inte enbart om fysisk hälsa utan även om den psykiska, moraliska, andliga och sociala utvecklingen.

Artikel 12: Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad. Hänsyn ska tas till barnets åsikter i frågor som berör honom eller henne, hänsyn ska tas till barnets ålder och mognad.

Det regionala arbetet och hälso- och sjukvården

En länsgemensam handbok som handlar om samarbete, handläggning och behandling gällande våld i nära relationer har tagits fram. Samverkanspartners är socialtjänsten, hälso- och sjukvård/tandvården, polisen, åklagarkammaren, skolan, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, universitetet, samordningsförbunden, kriminalvården samt både myndigheter och organisationer i Värmlands län. Det är en samverkansbok och varje myndighet och organisation har ansvaret för att det finns interna riktlinjer och rutiner.

I allt samråd ska barnets behov av skydd och stöd vara i centrum. Förutsättningen för en fungerande samverkan är att vars och ens yrkesroll och ansvar är tydlig och att man hyser respekt för varandras kompetens.

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer har reviderats och ersatts av en ny författning (HSLF-FS 2022:39) som trädde i kraft den 1 november 2022.

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd skärper kommunernas, hälso- och sjukvård/tandvårdens skyldighet att stödja och hjälpa barn och vuxna som utsätts för våld i nära relationer. Föreskrifterna omfattar även barn som har bevittnat våld samt våldsutövaren.

I juli 2025 trädde en ny socialtjänstlag i kraft. Huvuddragen i den nya lagen är fokus på förebyggande och lätt tillgänglig socialtjänst, övergripande planering och planering av insatser, kunskapsbaserad socialtjänst och möjligheten att tillhandahålla insatser utan föregående behovsprövning, även när det gäller mäns våld mot kvinnor. Personal inom polis, skola, hälso- och sjukvård/tandvård är skyldig enligt 19 kap. 1 § socialtjänstlag att anmäla om det råder misstanke att ett barn (1–18 år) far illa eller att riskera fara illa till socialtjänsten.

Det lokala arbetet

Utgångspunkten i Arvika kommuns folkhälsoarbete är att alla Arvikabor ska ha lika möjligheter till trygga levnadsförhållanden och en god hälsa. Målet är en jämlik hälsa och det är inriktat på ett hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete. Under 2023 och 2024 har alla medarbetare i Arvika kommun utbildas i våld i nära relation och från hösten 2024 finns frågor om våldsutsatthet och våldsutövande med i medarbetarsamtalen.

I Arvika kommunkoncern arbetar 80 procent kvinnor och många verksamheter inom kommunen är kvinnodominerade. Enligt siffror från Försäkringskassan (2022) är 92 procent av alla som är sjukskrivna längre än två veckor kvinnor. Forskning visar att pågående utsatthet av våld, erfarenhet av våldsutsatthet tidigare och/eller erfarenhet av våld i barndomen påverkar arbetsförmågan[18]. En del i att komma till rätta med sjukskrivningstalen är att arbeta aktivt med våld i nära relation.

Tillsammans med lokalpolisområde Arvika har Arvika kommun kommit överens om att gemensamt implementera Trygga hem – utan våld. Syftet med metoden är att mobilisera samhället mot våld i nära relation genom att öka fokus, erbjuda stöd och vidta åtgärder mot den våldsutövande personen och därmed öka tryggheten för den våldsutsatta. Målet är att våld i nära relation ska minska. Länsstyrelsen kommer att stötta i implementeringsarbetet och metoden implementeras även i Dalarna och Örebro län. Länsstyrelsen i Örebro finansierar utvärdering av Trygga hem – utan våld i samverkan med Örebro Universitet.

Arvika kommun har tillsammans med övriga kommuner i västra Värmland och lokalpolisområde Arvika startat upp Kurage 2.0. Ett samarbete som handlar om att med gemensamma krafter främja, förebygga och upptäcka våld i nära relationer. Med bakgrund i lagen från 2023 om kommunernas ansvar för brottsförebyggande arbete, samt polisens nya arbetssätt att vidta åtgärder mot den misstänkte våldsutövaren, har arbetet växt fram. Samarbetet handlar bland annat om gemensamma informationskampanjer men även om att förenkla kontakt mellan socialtjänst och polis och överenskommelser om samverkan med både näringsliv och civilsamhälle.

Det civila samhällets engagemang och kunskap
Civilsamhället är ovärderligt i arbetet med att förebygga och bekämpa våld i nära relationer och är viktiga samverkansaktörer för Arvika kommun. Organisationer inom det civila samhället, såsom kvinnojourer och ideella föreningar, erbjuder stöd och skydd till våldsutsatta, både vuxna och barn. Svenska kyrkan och andra religiösa samfund arbetar aktivt med frågan och erbjuder bland annat enskilda samtal och gruppverksamhet.

Föreningslivet och idrottsrörelsen når många barn- och unga på deras fritid. Samverkan genom utbildningar och annan verksamhet gör att ledare blir bättre på att upptäcka signaler på våldsutsatthet. Utbildade ledare kan ge stöd och vägledning till de som är drabbade av våld. De kan också hänvisa till rätt resurser och hjälporganisationer, vilket är avgörande för att de drabbade ska få den hjälp de behöver[19].

Antifeminism och misogyni

I en rapport från Center mot våldsbejakande extremism (2022) beskrivs hur våldsbejakande extremistiska grupper ofta inkluderar antifeministiska (ideologisk hållning som motverkar strävan efter jämställdhet) och misogyna (djupt rotat förakt eller fientlighet mot kvinnor) ideologier[20]. De anser att feminismen ha fått för stort inflytande i samhället, vilket hotar den traditionella, heterosexuella familjen och undergräver mannens rätt att bestämma. Misogynin handlar ofta om att kontrollera kvinnors sexualitet och att (åter)införa mäns överhöghet i det offentliga och i det privata. I Sverige bedöms de våldsbejakande extremistmiljöerna utgöras av 75–90 procent män. Trots att grupperna i dessa miljöer har stora ideologiska skillnader har de flesta liknande föreställningar om män och maskulinitet. De betonar ofta grundläggande skillnader mellan män och kvinnor och använder våld för att hävda manlig status. Våld är centralt för maskulinitet i extremistiska miljöer, det idealiseras och ses som ett bevis på manlighet.

I en rapport från FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut (2020) beskrivs den så kallade incelkulturen[21]. En hel internetkultur med forum med föreställningar om dominanshierarkier och rigida, orubbliga, föreställningar om hur världen är ordnad. Incelrörelsen inriktar sig i mycket på just unga män[22] och uttrycker, precis som i de våldsbejakande extremistmiljöerna, grovt kvinnohat och uppmanar till våld. Faran med att främst unga män dras in i denna miljö är, som tagits upp tidigare, att ungas mer begränsade erfarenheter av tidigare relationer kan påverka att ett våldsamt beteende blir ”normalt”.

Ekonomiska konsekvenser

European Institute for Gender Equality (EIGE) har gjort beräkningar på samhällskostnaderna för könsrelaterat våld i varje EU-medlemsland utifrån en fallstudie från Storbritannien. De svenska kostnaderna för könsrelaterat våld mot kvinnor uppskattades till 16,1 miljarder kronor per år exklusive förlorad livskvalitet. I kostnader inkluderas bland annat hälso- och sjukvårdskostnader, rättsväsendets kostnader, produktionsförluster och sociala kostnader. Inkluderas dessutom förlorad livskvalitet landade kostnaderna på 39,7 miljarder kronor. Om både kvinnor och män inkluderas i beräkningen uppskattas samhällskostnaderna till 19,2 miljarder kronor per år exklusive förlorad livskvalitet, respektive 45,5 miljarder kronor per år inklusive förlorad livskvalitet[23].

Forskning visar även att samhället, för varje satsad krona får tre kronor tillbaka genom förebyggande insatser som exempelvis föräldraskapsstöd[24].

Tre nivåer av främjande och förebyggande arbete

Pyramiden för våld i nära relationer illustrerar olika nivåer av insatser för att förebygga och hantera våld. Våldspyramiden ska ses som ett verktyg för att konkretisera hur man kan arbeta med våld i olika nivåer. Med hjälp pyramiden kan varje verksamhetidentifiera sin nivå och därmed vilken typ av insatser man kan inkludera i sin egen handlingsplan.

Universella insatser som omfattar alla
Allmän och bred insats som riktas mot alla i en hel befolkning oavsett risknivå. De har ofta som mål att ha en liten effekt på alla. Kan handla om att förändra normer, öka kunskap och minska riskfaktorer innan våld uppstår.

Selektiv nivå/riktade insatser grupp
Specifika och riktade insatser, ofta för grupper av personer som är i riskzonen för att bli utsatta för våld alternativ att utöva våld.

Indikativ nivå/riktade insatser individ
Riktade insatser för individer som visar tecken på våldsutsatthet alternativ utövande av våld, även om det ännu inte är bekräftat.

Strategisk plan

I Arvika kommuns strategiska plan för 2026-2028 är ett av målen att medvetenheten och kunskapen inom kommunens verksamheter om mäns våld mot kvinnor, våld i nära relation och hedersrelaterat våld och förtryck ska öka. Indikatorerna för detta är att varje verksamhet utifrån strategin ska utforma egna riktlinjer/handlingsplaner samt att information om mäns våld mot kvinnor, våld i nära relation och hedersrelaterat våld och förtryck ska ges i samband med introduktion av nya medarbetare och chefer.

Indikatorer till verksamhetsnära handlingsplaner

Denna Riktlinje för Arvika kommuns arbete mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation, är en bilaga till strategin Strategi för Arvika kommuns arbete mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation. Målgrupperna för strategin är alla medarbetare inom Arvika kommun och dess kommunala bolag samt medborgarna i Arvika kommun. Dels utifrån ett arbetsgivarperspektiv, dels utifrån att detta är en folkhälsofråga och att alla medborgare behöver stärka kunskapen i denna fråga.

Riktlinjen ska ses som en kunskapsöversikt och fördjupning av ämnesområdet samt vara ett stöd och en hjälp för verksamheterna att ta fram verksamhetsnära handlingsplaner i arbetet med mäns våld mot kvinnor.

Nedan följer förslag på indikatorer som har arbetats fram inom ramen för workshops och bedöms stödja den övergripande strategins mål. Dessa är indelade i de fyra fokusområden som beskrivs i strategin och som med fördel kan användas i det verksamhetsnära arbetet. Det står varje verksamhet fritt att använda de föreslagna indikatorerna och/eller att ta fram egna ta egna indikatorer som är relevanta för varje verksamhet.

Framtagande av strategi och uppföljning

En arbetsgrupp har ansvarat för framtagande av strategin med bilagd riktlinje. Deltagare i arbetsgruppen har varit Anneli Karlsson (jämställdhets- och folkhälsosamordnare), Lisa Ivarsson (enhetschef Vuxenheten), Mona Vikström (kurator Förebyggarenheten), Veronica Nordenberg (utvecklingsledare Teknik i Väst), Susanne Liljedahl (utvecklingsledare grundskolan), Marie Idmalm (socialt ansvarig samordnare Vård och omsorg), Helena Sandström (städchef Arvika fastighets AB) och Cecilia Axelsson (fritidsledare/samordnare Arvika fritidsgård). Under arbetet har sakkunniga från Länsstyrelsen Värmland deltagit som process- och referensstöd.

Uppföljning och utvärdering av målen samt arbetet som beskrivs i riktlinje sker integrerat med kommunens arbete med strategisk plan, verksamhets- och handlingsplaner.

Referenser

Brott i nära relation, Kartläggning av utsatthet under 2022 och under livstiden; Brå, Brottsförebyggande Rådet 2024

Statistik om förekomst av våld mot personer med funktionsnedsättning, bilaga 2; Myndigheten för Delaktighet, 2023

Socialtjänstens stöd till våldsutsatta vuxna, Lärdomar från individbaserad systematisk uppföljning, SU-Kvinnofrid 2021–2023; SKR, Sveriges kommuner och Regioner, 2024

Våld i ungas nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck, Förekomst, riskfaktorer och hälsokonsekvenser; Carolina Jernbro & Åsa Landberg, Stiftelsen Allmänna Barnhuset och Jämställdhetsmyndigheten, 2024

Våld i ungas parrelationer, Brå, Brottsförebyggande rådet 2021

2024 Anmälda brott Slutlig statistik, Brå, Brottsförebyggande Rådet, 2025

Våld och hälsa – En befolkningsundersökning om kvinnors och mäns våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa; NCK, Nationellt centrum för kvinnofrid, 2014

Makt, mål och myndighet, Regeringens skrivelse 2016/17:10

Våldsamt lika och olika- Om våld i samkönade parrelationer; Holmberg C o Stjernqvist U, 2005 Stockholms universitet, centrum för genusstudier. s 48

Sällan sedda- utbildningsmaterial om våld mot kvinnor med funktionsnedsättning, 2011

Idrottsrörelsen utbildar framtidens ledare, Riksidrottsförbundet Länk till annan webbplats.

Våldets kostnader, Uppsala universitet Länk till annan webbplats., 2025

Att sätta värde på tidiga insatser för barn och unga: Ett evidensbaserat beslutstöd för sociala investeringar; Socialmedicinsk tidskrift (årtal)

Våld mot äldre, Jämställdhetsmyndigheten Länk till annan webbplats.

Hope, cope & rope Incels i digitala miljöer; Johan Fernquist, Björn Pelzer, Katie Cohen, Lisa Kaati, Nazar Akram

Män, maskulinitet och våldsbejakande extremism; Center mot våldsbejakande extremism, CVE Lucas Gottzén, Brottsförebyggande rådet, Brå 2022

Men and masculinities; structures, practices and identities; Jeff Hearn, Sam de Boise and Klara Goedecke, I boken: The Palgrave Handbook of Power, Gender, and Psychology (pp.193-213), 2023

Barn som upplever pappas våld mot mamma - vad säger forskningen? Överlien, Carolina Nordisk sosialt arbeid, 2007

Fotnoter

[1] Våld i nära relation | Brå - Brottsförebyggande rådet Länk till annan webbplats.

[2] Socialtjänstens stöd till våldsutsatta vuxna, Lärdomar från individbaserad systematisk uppföljning, SU-Kvinnofrid 2021–2023, SKR, Sveriges kommuner och Regioner, 2024

[3] Våld och hälsa – En befolkningsundersökning om kvinnors och mäns våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa" Nationellt centrum för kvinnofrid 2014

[4] Våld i nära relationer - Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) - Uppsala universitet (uu.se) Länk till annan webbplats.

[5] Barn som upplever pappas våld mot mamma – vad säger forskningen? - Uppsala universitet Länk till annan webbplats.

[6] Vad är mäns våld mot kvinnor? | Jämställdhetsmyndigheten Länk till annan webbplats.

[7] Våldsamt lika och olika- Om våld i samkönade parrelationer, Holmberg C o Stjernqvist U (2005) Stockholms universitet, centrum för genusstudier. S 48

[8] Våld i ungas nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck, Förekomst, riskfaktorer och hälsokonsekvenser; Carolina Jernbro & Åsa Landberg, Stiftelsen Allmänna Barnhuset och Jämställdhetsmyndigheten, 2024

[9] Regionkoordinatorernas-statistik-2024-25-05-19 Länk till annan webbplats.

[10] Exploatering, prostitution och människohandel – Handbok för regional samverkan i Värmland Länk till annan webbplats.

[11] Våld mot personer med funktionsnedsättning - Om utsatthet och förekomst av våld Länk till annan webbplats.

[12] Fokus på utsatthet för våld i särskilt sårbara grupper - Regeringen.se Länk till annan webbplats.

[13] Vem ser oss? En studie om kvinnor i missbruk och deras upplevelser av våld i nära relation | Länsstyrelsen Västmanland Länk till annan webbplats.

[14] Barn som upplever pappas våld mot mamma – vad säger forskningen? - Uppsala universitet Länk till annan webbplats.

[15] Sällan sedda- utbildningsmaterial om våld mot kvinnor med funktionsnedsättning (2011)

[16] Våld mot äldre | Jämställdhetsmyndigheten Länk till annan webbplats.

[17] Våld i ungas parrelationer | Brå - Brottsförebyggande rådet Länk till annan webbplats.

[18] Kan-arbetsplatsen-vara-trygg-när-hemmet-inte-är-det.pdf Länk till annan webbplats.

[19] Idrottsrörelsen utbildar framtidens ledare - Riksidrottsförbundet Länk till annan webbplats.

[20] Män, maskulinitet och våldsbejakande extremism; Center mot våldsbejakande extremism, CVE Lucas Gottzén, Brottsförebyggande rådet, Brå 2022

[21] Hope, cope & rope Incels i digitala miljöer Johan Fernquist, Björn Pelzer, Katie Cohen, Lisa Kaati, Nazar Akrami

[22] Men and Masculinities: Structures, Practices, and Identities, Jeff Hearn, Sam de Boise and Klara Goedecke, I boken: The Palgrave Handbook of Power, Gender, and Psychology (pp.193-213), 2023

[23] Våldets kostnader - Uppsala universitet Länk till annan webbplats.

[24] Att sätta värde på tidiga insatser för barn och unga: Ett evidensbaserat beslutstöd för sociala investeringar