Livsmedelskontroll måste alltid finansieras på något sätt. Hur detta sker skiljer sig mellan EU-länderna. Vår lagstiftning är densamma men vissa delar av den ska utformas nationellt och finansieringen av kontrollen är en sådan del, sanktioner är en annan.

Sverige har liksom ganska många andra länder beslutat att livsmedelskontrollen ska betalas av den som orsakar kontrollen, det vill säga livsmedelsföretaget. En del andra länder har skattefinansierad kontroll. Uppföljande kontroll, som orsakas av att ett företag inte följer regelverket, ska dock i alla länder inom EU alltid betalas av företaget.

Avgift för registrering

Vid anmälan om registrering av en livsmedelsverksamhet får man betala en registreringsavgift motsvarande en timavgift. Denna ska enligt förordning (2021:176) täcka myndighetens kostnader för handläggningen av registreringen. Eftersom kostnaderna inte är desamma i alla landets kommuner kan avgiften vara olika. I Arvika kommun är den för närvarande 1 212 kronor (2022).

Årlig kontrollavgift

Samma år som en livsmedelsverksamhet registreras debiteras företaget en årlig avgift för livsmedelskontroll. Vilken avgift du som livsmedelsföretagare ska betala styrs utifrån vilken typ av verksamhet du har och de risker som är förknippade med den verksamheten.

När du lämnar in en anmälan om registrering av livsmedelsverksamhet ska du lämna med uppgifter om verksamhetens storlek, vilken typ av verksamhet det rör sig om, vilken beredning, bearbetning och behandling som sker av livsmedlen samt vilka konsumentgrupper verksamheten vänder sig till. Med hjälp av dessa uppgifter och en klassificeringsmodell från Livsmedelsverket beslutar Myndighetsnämnden om i vilken riskklass verksamheten ska placeras i. Det finns åtta olika riskklasser.

I mallen finns även en grund för att bedöma de erfarenheter som Myndighetsnämnden fått från de kontroller som genomförts. De olika klasserna är A, B och C där B är normalklassen medan A är den erfarenhetsklass där de verksamheter placeras som inte har någon eller endast någon mindre avvikelse från livsmedelslagstiftningen. Följaktligen är C den klass en verksamhet placeras i där myndigheten vid kontroller funnit många och kanske även allvarliga avvikelser. En verksamhet som inplaceras i klass A får en halverad kontrolltid och därmed också halv årlig avgift jämfört med normalklassen B. Klass C innebär att den årliga kontrollavgiften höjs genom att den multipliceras med 1,5.

Första gången en inplacering i riskklass sker, placeras verksamheten i erfarenhetsklass B. Den uppskattade tiden för kontroll kan ändras genom en utvärdering som sker av de kontroller som utförts på varje verksamhet. Tänk på att det genom detta system lönar sig att sköta verksamheten på sådant sätt att det inte blir anmärkningar vid miljöstabens kontroller; ju färre anmärkningar desto lägre årsavgift.

Myndighetsnämnden utgår från följande fem faktorer när en anläggning riskklassificeras:

1. Typ av verksamhet och livsmedel
Att laga färdiga rätter från rått kött anses till exempel utgöra en större risk än att värma färdiga rätter. Om en verksamhet endast omfattar bakning av bröd som i sin helhet är värmebehandlat har företaget en produktion som oftast bedöms som en låg risk.
2. Produktionens storlek (antal portioner eller annat mått på detta)
För exempelvis restauranger innebär många matgäster att risken ökar.
3. Konsumentgrupper (om man har särskilt känsliga gäster)
Detta gäller framför allt restauranger, förskolor, äldreboenden, sjukhus och om man serverar specialmat till allergiska personer.
4. Om verksamheten utformar egna menyer, märker eller förpackar livsmedel.
5. Erfarenheter från kontroller

Inspektioner och revisioner från varje verksamhet ligger till grund för vilken erfarenhetsgrupp som anläggningarna skall placeras i. Ju bättre resultat från kontrollerna desto lägre avgift debiteras nästkommande år. Alla livsmedelsföretagare kan därmed påverka sin egen avgift.

Extra kontrollavgift

I de fall som ett livsmedelsföretag har så pass många brister i sin verksamhet att kontrollmyndigheten efter en revision eller inspektion måste göra en uppföljande kontroll, ska företaget betala kostnaden för detta återbesök. Detsamma gäller om livsmedelsprov vid analys bedömts som godtagbart med anmärkning eller otillfredsställande; företaget får betala kostnaden för omprov och dessutom alla kostnader som myndigheten har i samband med detta.

Det händer ibland att någon privatperson anmäler att det finns stora brister vid en livsmedelsanläggning eller att de ätit på ett matställe och blivit matförgiftade. Miljöstaben är då skyldig att göra en kontroll på platsen. Om klagomålen visar sig vara obefogade behöver inte livsmedelsföretaget betala något, men om det däremot visar sig att klagomålen är motiverade ska företaget betala vad kontrollen kostar.