Promenadplatsen
- Startsida
- Kommun och politik
- Arkiv, lokal historia
- Historia
- Promenadplatsen
Promenadplatsen kallas också för Palmviksparken och Badhusparken och är rester efter en tidigare större park.
År 1872 bildades Promenadplatsföreningen vars syfte var att arbeta med köpingens förskönande i form av parker och planteringar. Samma år upplät kommunalstämman mark till en allmän promenadplats vid de forna upplagsplatserna väster om de planlagda kvarteren. Föreningen skötte under ett antal år såväl planteringar som underhåll, men år 1879 inlämnade man en skrivelse till kommunalstämman där man vördsamt anhöll om att kommunen skulle övertaga såväl tillsyn som underhåll av planteringar och stängsel. Man ansåg att ”det vore med billigheten överensstämmande att kostnaden för den ifrågavarande promenadplatsens underhåll bleve en köpingens gemensamma angelägenhet och ej drabbade ett fåtal av dess invånare som i flera år fått vidkännas uppoffringar för densamma”.
År 1878 lät ägaren till ett av sågverken på nuvarande Sågudden Alan Hopwood Grey ”till allmänhetens nöje” uppföra en vacker paviljong. Till parkens förskönande skänkte även jägmästare Torgal Norrby med flera en stor trädgårdsurna gjuten vid Lyreds järnbruk (1836-1877) i Gunnarskog. Urnan visar prov på brukspatron Axel Fredrik Steinmetz stora skicklighet som konstgjutare.
Promenadplatsen, som senare blev upphöjd till stadspark, stympades kraftigt i och med byggandet av ett varmbadhus 1924. Vegetationen i parkens östra del har också fått ge vika för en rad parkeringsplatser utmed Solbergs gränd. Än minner dock ett flertal välväxta ädellövträd om Arvikas äldsta stadspark. Den gjutna trädgårdsurnan kan idag beskådas framför det forna varmbadhuset, som nu inrymmer Arvika kommunala musikskola. Greys paviljong återfinns sedan länge på Sågudden, där den numera är placerad strax intill serveringen.