När det åskar

Skydda dig mot åska

Ett åskväder är farligt nära om åskbullret börjar höras mindre än tio sekunder efter det att du uppfattat blixten. Hettan i en blixt är våldsam och på några miljondels sekunder stiger temperaturen till 30 000 grader. För att minska risken för brand om oturen skulle vara framme och blixten slår ner är det bra att skaffa någon form av överspänningsskydd. Ett överspänningskydd försöker att reglera spänningen till elektriska apparater genom att häva eller kortsluta spänningar över det maximalt tillåtna spänningsvärdet. Jordfelsbrytare är också bra att ha, eftersom de känner av felströmmar.

Om ditt hem saknar åskskydd är ett mycket billigt och effektivt skydd mot åskskador på el- och teleapparater att dra ur kontakterna ur väggen. På teveapparaten ska både antennkabeln och stickproppen för el ur. Samma sak gäller för stereon, om du har yttre antenn till den. Även datorer är mycket känsliga för åska. Koppla därför ur modemkabeln och samtliga nätkablar när åskan går. Tyvärr är man ju inte alltid hemma när det börjar åska. Det säkraste är därför att installera ett överspänningsskydd och en jordfelsbrytare som automatiskt slår av strömmen.

När det åskar bör du undvika att tala i telefon, använda elektriska verktyg eller sitta nära teveapparaten. Du ska också undvika att bada eller duscha och att spola vatten i kranarna. Stäng också alla fönster i huset för att minska spridningsrisken om oturen skulle vara framme och det börjar brinna. Har du ett hus med vind är det bra att ha brandvarnare även där för att vara på den säkra sidan och kunna få en tidig varning vid rökutveckling.

Intensiva åskväder kan orsaka bränder lång tid efteråt, kanske både en eller två månader senare. Blixten kan ha skadat ledningar och komponenter utan att det märks. Lantbruk och villor där luftledningar för el och tele är vanliga, är speciellt drabbade. Om det elektriska systemet i bostaden beter sig underligt efter ett åskväder är det säkrast att ta kontakt med en elektriker som kan undersöka vad det beror på.

Vad är åska?

Åskan uppkommer alltid i höga moln som ofta - men inte alltid - har ursprunget i de söta lammulliga sommarmolnen, stackmoln som på latin kallas Cumulus. Dessa kallas på svenska även för "vackert väders-moln" - ett missvisande namn eftersom just dessa moln kan klumpa ihop sig framåt dagen för att på eftermiddagen torna upp sig och bli blåsvarta på undersidan med en blomkålsliknande struktur som avslutas med en fintrådig avplattad topp (värmeåskväder). På latin kallas dessa då för Cumulonimbus - där "nimbus" betyder "staplad". Städet utgör den absoluta gränsen för denna molnbildning på cirka 10 - 20 km höjd och består av iskristaller med mycket hög laddning.

Vad orsakar då laddningen? Jo, från solen strömmar varje sekund inte bara ljus utan en mängd elektroniska partiklar som träffar jorden och dras in i atmosfären. Dessa partiklar samverkar troligtvis tillsammans med jordens magnetfält kring och i jorden, vilket antas ge upphov till åska. Men för att åskan verkligen ska uppstå, så måste fasta partiklar också finnas och det är till exempel vattendroppar och smutspartiklar.

De minsta beståndsdelarna där laddning uppstår är i de så kallade Graupel-partiklarna, som är en slags joniserade fragment i smutspartiklar. Dessa smutspartiklar kan vara fina sand-jordpartiklar, vattenmolekyler eller föroreningar som vi tyvärr står för. Partiklarna gör att vattnet kondenseras till droppar i molnen - och dessa blir efterhand tyngre och börjar falla nedåt under så kallad konvektion. Detta skapar vertikala vinddrag - men även kalla och varma luftmassor som finns i olika delar av molnet och detta skapar en turbulens som kan nå stormstyrka inom eller runt åskmolnet. Dessutom så krävs det att luften är labil med skarpa temperaturkontraster inom samma eller närliggande områden. Vid kallfronter under sommarhalvåret så skiljs varma och kalla luftmassor åt med skarpa gränser och här uppstår åska.